Sjukt kul!
Sitter just nu & kollar lite klipp på Youtube. Så mkt roliga grejer det finns! Detta klippet är bara för kul! Timells reaktion är priceless! Timell var ju faktiskt riktigt söt på den tiden, inte för att han är superful nu direkt, men ja, ni fattar! 
Albin är (var, är ju äldre idag) 8 år gammal, sött!
Redo för tågrälsen
Har gallrat arb.förmedlingens platsbank dagligen. Finns inget som passar mig, antingen har jag inte rätt utbildning, arb.erfarenhet eller så är det ett jobb där man går på provision vilket är ett big no-no för min del. Söker jag väl ett jobb där så får jag veta att jag konkurrerar med 400 andra, känns lovande eller?
Så just nu sitter jag här med en massa ångest, känns verkligen som att jag aldrig kommer få ett jobb. Får jag inte det som jag var på intervju till så är jag redo för tågrälsen, på riktigt!
Vad händer?
Vad händer ute i Sverige?
Jag har inte gjort ett skit idag! Följde med min bror som ville ha hjälp med att köpa blommor till en kompis som fyller år idag. Det är det enda jag gjort idag, kul va?
Gossip - i brist på annat
Hoppas verkligen att ni vill läsa mitt lösenordsskyddade inlägg. Bara till att be om användarnamn & lösen som sagt. Hade verkligen behövt lite åsikter om det!
Nä, ska ta & kolla lite på Gossip Girl, har de två senaste avsnitten. Tur att jag inte kollade på dem tidigare, vad skulle jag gjort nu då?
Tyvärr
Länk till lösenordsskyddade bloggen...
Hmmm...
Får testa lite till, annars får det väl vänta till imorgon. Jag som har skrivit av mig en massa nu ikväll, som jag verkligen behövde få ur mig. Aja, that's life!Ge mig själv en käftsmäll
Alla har nåt att göra! Nån ska jobba, vissa ska på bloggträff i Skåne, nån annan ska umgås med sin pojkvän i helgen & bara ha det mysigt. Ahhhhhh!! Tror jag dör! Inte för att jag missunnar folk allt detta, nä nä! Mest för att jag själv är så hopplös.
Ibland vill jag bara ge mig själv en jävla käftsmäll & skrika "sluta klaga & gör nåt åt skiten istället!". Men i nästa sekund så tänker jag "vad kan jag egentligen göra?". Ska jag tvinga folk att umgås med mig? Ska jag gå med i en syjunta (el. hur det nu stavas)? Ska jag skicka anonyma hot till företaget jag var på intervju hos i veckan, ger dem inte mig jobb så ska jag bomba hela stället?
Känns som att jag inte kan påverka nåt själv längre...
Mkt att stå i!
Har inte varit hemma mkt alls, vilket är himla skönt med tanke på att man ju flyttat hem till päronen. Försöker hålla mig borta så mkt som möjligt! Har märkt att jag börjat bli folkskygg, eller har varit det ett tag. Jag åker inte & handlar själv, åker knappt nånstans själv vid närmre eftertanke. I lördags var jag ute med min bror & Jonas, första gången jag är ute på fruktansvärt länge, bara det var väldigt jobbigt! Hade ont i magen dagar innan. Vi gick inte ut i den staden vi brukar gå ut i heller, utan åkte till en stad som är lite mindre, som inte ligger så långt ifrån. Jag ville inte riskera att träffa en massa folk som man känner, så då var det säkrast så. Är nog nåt grymt fel på mig. Eller så är det en övergångsgrej.
Jaja, vet att jag skrev igår att jag skulle svara på kommentarerna idag. Då det, för en gångs skull varit fullt upp (jag har inte suttit inne & ugglat hela dagen som jag brukar) så är jag ganska trött just nu. Tänkte att jag tar ett ryck imorgon istället. Ska försöka sova lite nu!
God natt!
Tack!
Vänner som alltid har varandra - varning för långt (men innehållsrikt) inlägg
Mycket av det jag skrivit i detta inlägg kanske är upprepningar för vissa, men stå ut, läs vidare & ge mig gärna lite feed-back på vad ni tycker & tänker om detta.
Jag har precis blivit singel. Jag & mitt ex var ihop i 10 år. Vi träffades när jag gick på högstadiet sen har vi hängt ihop under hela min gymnasietid & ända fram till nu när jag är 25 år. Ganska lång tid med andra ord.
Mycket händer under så många år, så klart! I & med att jag flyttade hem till honom (ny stad ca 10 mil ifrån min hemstad) så förlorade jag kontakten med många av mina vänner. Är man ung så betyder kärleken väldigt mycket, man vill alltid vara nära den man tycker om. De enda jag hade kvar kontakten med var två av mina närmsta vänner som jag haft sedan dagis. Tyvärr hördes vi bara av lite då & då, mest på telefon.
Nu sitter man då här, singel & ensam. Jag vet att jag får skylla mig själv osv, att man alltid ska vårda vänskapen för den är så viktig, men nu sitter jag där jag sitter. Jag har en riktigt nära vän som jag kan berätta allt för, en kille som heter Jonas. Han betyder väldigt mycket för mig, finns alltid där & lyssnar på all min skit, på alla mina bekymmer. Jonas i all heder, men ibland saknar jag tjejkompisar.
Tänk "Sex and the city" - ett tjejgäng som alltid har varandra, alla känner alla. Jag vill också ha det så! Jag har i & för sig kvar mina två gamla vänner från dagis, men dem har ju själva sambos & jag kan erkänna att vi också glidit ifrån varandra något, plus att den ena flyttat så hon bor också några mil bort.
Så... Mitt problem nu är hur man skaffar nya vänner? Finns det fler som känner som jag? Hur skaffar man ett gäng tjejpolare som man kan umgås med alla samtidigt & inte bara fika med den ena ena dagen & festa med den andra andra dagen?
Förstår ni vad jag menar?
Nu när jag hör ordet "helg" så tänker jag på ensamhet. När jag hör "helg" vill jag tänka på kompisar, förfester (& fester), fika, skvaller, shopping, massa roliga sms & tel.samtal från massa olika tjejkompisar, alltid ha nån som bryr sig om en...
Vad känner ni andra? Har ni några tips??
I want this...
Osminkad & med sunkiga mjukiskläder
Varför gör man egentligen saken värre än vad den är?
Jag sitter här, framför datorn, osminkad, glasögon & i sunkiga mjukiskläder. Hade jag inte mått bättre av att fixa till mig, sätta på linserna, på med lite smink, på med några snygga kläder. Allt detta gör ju så mkt, men jag har inte nån energi till att palla resa mig från datorstolen!
My life - today
Idag känner jag mig ganska värdelös. Jag har börjat göra det ofta på sistone, kanske inte så konstigt?
Tänk dig själv: 
Du har precis tagit dig ur ett 10 år långt förhållande.Du har äntligen vågat fatta beslutet att hoppa av din utbildning efter fyra år.Du håller på att söka jobb, utan större framgång.Du har tvingats flytta hem till ditt gamla flickrum hos päronen igen.Du inser att du knappt har några vänner över huvud taget.
Va fan ska jag göra?
Mysteriet med att träffa nytt folk
Sen i nästa sekund så känns allt bara löjligt på nåt sätt. Varför blogga om mitt elände liksom, vem vill läsa det?
Jag tror ändå att det kan vara nyttigt, plus att jag kanske kan skaffa mig lite nya vänner på detta sätt, skulle behövas kan jag säga! Mer om detta imorgon (eller ja, senare idag blir det ju).
Har förberett ett inlägg om att skaffa nya vänner när man blivit "stor", hur svårt det är eftersom de flesta redan har sina "gäng". Så, känner du som jag - att du också hade velat träffa nytt folk & framtida vänner - läs imorgon! 
Om bloggen
"Jag hade egentligen behövt gå i terapi. Jag hade behövt sitta & prata ut med en gubbe med glasögon som sitter & tittar på mig över kanten på bågarna. Nu är det så att jag har inte råd att gå i terapi. Därför vänder jag mig nu till bloggvärlden för att få hjälp. Mina problem?
Jag befinner mig i en livskris, vid 25-års ålder! Jag har precis bestämt mig för att hoppa av en lång utbildning som jag nästan är färdig med. Istället söker jag jobb, känner att jag vill tjäna pengar, kunna unna mig saker.
Jag & min pojkvän har också bestämt oss för att gå skilda vägar, efter 10 års förhållande. Hur går man vidare efter något sådant?
Som om inte detta var nog så har jag tvingats flytta hem till päronen igen. Vem har råd med en hyra på 6000 kr när man varken har lön, studiebidrag eller rik sambo?
Så, här sitter jag! På mitt gamla flickrum med ett brustet hjärta & en röst i mitt huvud som skriker ångest. Hjälp mig att bli en hel människa igen, jag blir tacksam"!
Säger godnatt!
God natt! :)
& it's gonna be juicy
Hej & välkommen till min (nya) blogg!
Kan börja med att skriva att denna blogg egentligen var menat för andra saker. Jag har egentligen en annan blogg där jag skrivit om allt möjligt i mitt liv. Den bloggen har jag lagt ner för tillfället. Det har hänt så mkt i mitt liv på sistone att jag inte pallar fläka ut det på nätet. Man vet ju aldrig vem som läser ens blogg osv.
Jag har börjat sakna bloggandet. Jag känner att jag behöver skriva av mig allt som hänt. Ha någon att berätta allt för, kanske t.o.m. få lite uppmuntrande kommentarer & råd. Därför tänker jag nu använda denna bloggen till att berätta om allt som hänt, skriva om mina innersta tankar & funderingar, det ni! ;)
Jag tänker göra det anonymt. På det viset så kan jag skriva om allt jag tänker, men ingen kommer veta vem jag är ändå. Så, jag hoppas att du/ni kommer läsa vad jag skriver, ge mig goda råd på hur man klarar av att gå vidare, kanske berättar om ni själva varit i samma situation någon gång...
