..no see?
Heter det så?
Jag hatar iaf detta uttryck, tycker att det låter fruktansvärt fjantigt!

Skit samma! Jag har inte bloggat på en himla lång tid. Jag har tänkt på det, men det har inte blivit mer än en tanke. Nu är denna bloggen mer till för mig själv. Jag ska kunna skriva av mig när jag känner för det liksom. Jag har inte känt för det på sistone, alltså har det inte blivit nåt inlägg heller, simple as that!

Det har inte hänt nåt speciellt i mitt liv på sista tiden. Jag jobbar, äter & lever ett ångestladdat liv, som vanligt! Inget nytt på den där ångestfronten heller, tyvärr. Jag har kommit in i jobbet lite mer. Jobbar varannan vecka kväll & varannan morgon. Jobbar man kväll så är man ledig på fredagar, vilket jag är imorgon (idag). Det tråkiga är att jag redan nu börjar få fetångest inför nästa arb.vecka när jag ska jobba morgon, som jag hatar över allt annat. Känns inte så sunt att få ångest för det så många dagar innan, speciellt inte när det inte ens blivit helg än.

Annars känner jag mig ganska värdelös, det är alltså precis i sin ordning på den fronten också. Jobbet jag har nu (som enbart är tillfälligt, mkt viktigt att påpeka det) trivs jag inte alls med. Å andra sidan är det ett jobb & man får lön vilket jag behöver väldigt mkt. Det är alltså bara till att åka dit, sätta på sig sina ytterst fula arbetskläder, obekväma skor & inse att man för tillfället är en vanlig simpel arbetare. Inget ont om vanliga arbetare, bara det att jag inte tänkt förbli en sådan för resten av mitt liv.

Bor hemma gör jag också fortfarande. Det är inte riktigt lika härligt som det låter. Man får ingen hemmalagad mat serverad, man får inte sina kläder tvättade, inte sitt rum dammsugat & man får inte heller lördagsgodis längre. De jag snackat med, som har flyttat hem till päronen igen efter att bott själva ett tag, säger att det är så skönt för att man slipper laga sin egen mat. Är det bara min mamma som är fruktansvärt unserviceminded eller är det mina källor som är bortskämda?

Jag får däremot en liten lapp på köksbordet när jag vaknar om mornarna. Det brukar stå nåt i stil med: "Hej My! Diska upp ditt glas som står i vasken. Gå ut & töm restavfall. Glöm inte bort att du ska tvätta kl 12..."

Om man sitter & kollar TV till sent på kvällen & kanske har druckit ett glas juice (eller nåt annat) & man kommer på att "oj, så trött jag är! Jag måste gå & lägga mig". Då satte jag alltid glaset i vasken & sen diskade jag det dagen efter (när jag bodde själv). Givetvis ska man diska undan det dagen efter, det är inte så att man tänkt lämna det där. Varför känner min mamma ett sånt starkt behov av att skriva en lapp om ett glas? Om vi kommit överens om att jag har ansvar för att restavfall ska tömmas, varför ska hon då skriva det på sin lapp? Om jag själv bokat tvättid kl 12, varför måste hon då påminna mig om det? Sen när blev jag 10 år yngre & inte kan tänka själv?