Klockan är snart 05 & jag vågar inte gå på toa!
Jaa, rubriken talar väl ganska mkt för sig själv antar jag?
Jag är en mes! Jag har fått för mig att det spökar utanför min dörr i hallen. Hallen som är det enda hindret mellan mitt rum & toaletten. Innan var det inte så farligt, jag tänkte att jag helt enkelt får stå ut till mamma ska gå upp (om ca en timme). Men nu börjar det tryta! Jag måste verkligen gå på toa, men jag vågar inte!
Det har liksom knakat & nån/nåt öppnar & stänger toadörren i hallen. Först trodde jag att mamma eller brorsan var på toa, men nu har det hållit på & låtit såhär i 3 timmars tid! Håller jag på att förlora förståndet helt & hållet?
Jag är en mes! Jag har fått för mig att det spökar utanför min dörr i hallen. Hallen som är det enda hindret mellan mitt rum & toaletten. Innan var det inte så farligt, jag tänkte att jag helt enkelt får stå ut till mamma ska gå upp (om ca en timme). Men nu börjar det tryta! Jag måste verkligen gå på toa, men jag vågar inte!
Det har liksom knakat & nån/nåt öppnar & stänger toadörren i hallen. Först trodde jag att mamma eller brorsan var på toa, men nu har det hållit på & låtit såhär i 3 timmars tid! Håller jag på att förlora förståndet helt & hållet?
Long time...
..no see?
Heter det så?
Jag hatar iaf detta uttryck, tycker att det låter fruktansvärt fjantigt!
Skit samma! Jag har inte bloggat på en himla lång tid. Jag har tänkt på det, men det har inte blivit mer än en tanke. Nu är denna bloggen mer till för mig själv. Jag ska kunna skriva av mig när jag känner för det liksom. Jag har inte känt för det på sistone, alltså har det inte blivit nåt inlägg heller, simple as that!
Det har inte hänt nåt speciellt i mitt liv på sista tiden. Jag jobbar, äter & lever ett ångestladdat liv, som vanligt! Inget nytt på den där ångestfronten heller, tyvärr. Jag har kommit in i jobbet lite mer. Jobbar varannan vecka kväll & varannan morgon. Jobbar man kväll så är man ledig på fredagar, vilket jag är imorgon (idag). Det tråkiga är att jag redan nu börjar få fetångest inför nästa arb.vecka när jag ska jobba morgon, som jag hatar över allt annat. Känns inte så sunt att få ångest för det så många dagar innan, speciellt inte när det inte ens blivit helg än.
Annars känner jag mig ganska värdelös, det är alltså precis i sin ordning på den fronten också. Jobbet jag har nu (som enbart är tillfälligt, mkt viktigt att påpeka det) trivs jag inte alls med. Å andra sidan är det ett jobb & man får lön vilket jag behöver väldigt mkt. Det är alltså bara till att åka dit, sätta på sig sina ytterst fula arbetskläder, obekväma skor & inse att man för tillfället är en vanlig simpel arbetare. Inget ont om vanliga arbetare, bara det att jag inte tänkt förbli en sådan för resten av mitt liv.
Bor hemma gör jag också fortfarande. Det är inte riktigt lika härligt som det låter. Man får ingen hemmalagad mat serverad, man får inte sina kläder tvättade, inte sitt rum dammsugat & man får inte heller lördagsgodis längre. De jag snackat med, som har flyttat hem till päronen igen efter att bott själva ett tag, säger att det är så skönt för att man slipper laga sin egen mat. Är det bara min mamma som är fruktansvärt unserviceminded eller är det mina källor som är bortskämda?
Jag får däremot en liten lapp på köksbordet när jag vaknar om mornarna. Det brukar stå nåt i stil med: "Hej My! Diska upp ditt glas som står i vasken. Gå ut & töm restavfall. Glöm inte bort att du ska tvätta kl 12..."
Om man sitter & kollar TV till sent på kvällen & kanske har druckit ett glas juice (eller nåt annat) & man kommer på att "oj, så trött jag är! Jag måste gå & lägga mig". Då satte jag alltid glaset i vasken & sen diskade jag det dagen efter (när jag bodde själv). Givetvis ska man diska undan det dagen efter, det är inte så att man tänkt lämna det där. Varför känner min mamma ett sånt starkt behov av att skriva en lapp om ett glas? Om vi kommit överens om att jag har ansvar för att restavfall ska tömmas, varför ska hon då skriva det på sin lapp? Om jag själv bokat tvättid kl 12, varför måste hon då påminna mig om det? Sen när blev jag 10 år yngre & inte kan tänka själv?
Heter det så?
Jag hatar iaf detta uttryck, tycker att det låter fruktansvärt fjantigt!
Skit samma! Jag har inte bloggat på en himla lång tid. Jag har tänkt på det, men det har inte blivit mer än en tanke. Nu är denna bloggen mer till för mig själv. Jag ska kunna skriva av mig när jag känner för det liksom. Jag har inte känt för det på sistone, alltså har det inte blivit nåt inlägg heller, simple as that!
Det har inte hänt nåt speciellt i mitt liv på sista tiden. Jag jobbar, äter & lever ett ångestladdat liv, som vanligt! Inget nytt på den där ångestfronten heller, tyvärr. Jag har kommit in i jobbet lite mer. Jobbar varannan vecka kväll & varannan morgon. Jobbar man kväll så är man ledig på fredagar, vilket jag är imorgon (idag). Det tråkiga är att jag redan nu börjar få fetångest inför nästa arb.vecka när jag ska jobba morgon, som jag hatar över allt annat. Känns inte så sunt att få ångest för det så många dagar innan, speciellt inte när det inte ens blivit helg än.
Annars känner jag mig ganska värdelös, det är alltså precis i sin ordning på den fronten också. Jobbet jag har nu (som enbart är tillfälligt, mkt viktigt att påpeka det) trivs jag inte alls med. Å andra sidan är det ett jobb & man får lön vilket jag behöver väldigt mkt. Det är alltså bara till att åka dit, sätta på sig sina ytterst fula arbetskläder, obekväma skor & inse att man för tillfället är en vanlig simpel arbetare. Inget ont om vanliga arbetare, bara det att jag inte tänkt förbli en sådan för resten av mitt liv.
Bor hemma gör jag också fortfarande. Det är inte riktigt lika härligt som det låter. Man får ingen hemmalagad mat serverad, man får inte sina kläder tvättade, inte sitt rum dammsugat & man får inte heller lördagsgodis längre. De jag snackat med, som har flyttat hem till päronen igen efter att bott själva ett tag, säger att det är så skönt för att man slipper laga sin egen mat. Är det bara min mamma som är fruktansvärt unserviceminded eller är det mina källor som är bortskämda?
Jag får däremot en liten lapp på köksbordet när jag vaknar om mornarna. Det brukar stå nåt i stil med: "Hej My! Diska upp ditt glas som står i vasken. Gå ut & töm restavfall. Glöm inte bort att du ska tvätta kl 12..."
Om man sitter & kollar TV till sent på kvällen & kanske har druckit ett glas juice (eller nåt annat) & man kommer på att "oj, så trött jag är! Jag måste gå & lägga mig". Då satte jag alltid glaset i vasken & sen diskade jag det dagen efter (när jag bodde själv). Givetvis ska man diska undan det dagen efter, det är inte så att man tänkt lämna det där. Varför känner min mamma ett sånt starkt behov av att skriva en lapp om ett glas? Om vi kommit överens om att jag har ansvar för att restavfall ska tömmas, varför ska hon då skriva det på sin lapp? Om jag själv bokat tvättid kl 12, varför måste hon då påminna mig om det? Sen när blev jag 10 år yngre & inte kan tänka själv?
Monstret kommer hem
Jag var ju tvungen att flytta hem till min mamma igen efter att jag & Alex gjorde slut. Har väl bott hemma i en två månaders tid nu. Det är givetvis en nödlösning tills jag själv kommit på fötter igen, måste spara lite pengar plus att lägenhetsköerna inte är särskilt nådiga i dagens läge. & så klart är jag tacksam för att möjligheten att flytta hem fanns, inte alla som kanske hade fått det.
Denna veckan så har mamma varit bortrest. Både jag & min bror (som också bor hemma) hade sett fram emot detta väldigt länge. I & med att jag började mitt nya jobb i veckan så har jag tyvärr inte kunnat njuta av att vara home alone, har haft mkt annat att tänka på plus att jag varit megatrött varje dag.
Idag kommer mamma hem igen. Det kommer ju vara kul att träffa henne igen, höra hur hon haft det & kolla foton & sådant. Men sen kommer väl tjatet komma igång igen. Det är faktiskt sjukt jobbigt att flytta hem igen när man väl bott själv. Första tiden funkar ju fint, då anstränger alla sig till det yttersta för att det ska funka. Efter ett par veckor så märker man att alla är lite smått irriterade & till slut så spricker det.
Min mamma är en lite speciell person. Jag tror inte att hon trivs att vara själv, hon vill nog att vi ska bo hemma så länge som möjligt. Sen att hon har världens svängigaste humör är inte så jättekul heller. Ena stunden är hon världens drömmorsa. Andra stunden är hon djävulen själv, gnäller över minsta bagatell, gör allt för att visa att det minsann är hon som bestämmer här hemma.
Man märker nu hur jobbigt det faktiskt är att bo hemma. Går man in på sitt rum (blä, flashback, 14 år gammal igen!) & stänger dörren för att man vill vara själv, då kan hon bli sur för att man inte vill umgås med henne istället. Hon förstår liksom inte att man vill vara själv för det mesta, helst när man varit van vid att ha den möjligheten innan. Får man sms, frågar hon vem det var ifrån. Ska man ut ska hon veta var, när, hur, med vem & när man kommer hem.
Det börjar bli ganska ohållbart nu. Fast har ju inte mkt till val. Bara att stå ut & se glad ut.
Mamma har kommit hem igen...
Denna veckan så har mamma varit bortrest. Både jag & min bror (som också bor hemma) hade sett fram emot detta väldigt länge. I & med att jag började mitt nya jobb i veckan så har jag tyvärr inte kunnat njuta av att vara home alone, har haft mkt annat att tänka på plus att jag varit megatrött varje dag.
Idag kommer mamma hem igen. Det kommer ju vara kul att träffa henne igen, höra hur hon haft det & kolla foton & sådant. Men sen kommer väl tjatet komma igång igen. Det är faktiskt sjukt jobbigt att flytta hem igen när man väl bott själv. Första tiden funkar ju fint, då anstränger alla sig till det yttersta för att det ska funka. Efter ett par veckor så märker man att alla är lite smått irriterade & till slut så spricker det.
Min mamma är en lite speciell person. Jag tror inte att hon trivs att vara själv, hon vill nog att vi ska bo hemma så länge som möjligt. Sen att hon har världens svängigaste humör är inte så jättekul heller. Ena stunden är hon världens drömmorsa. Andra stunden är hon djävulen själv, gnäller över minsta bagatell, gör allt för att visa att det minsann är hon som bestämmer här hemma.
Man märker nu hur jobbigt det faktiskt är att bo hemma. Går man in på sitt rum (blä, flashback, 14 år gammal igen!) & stänger dörren för att man vill vara själv, då kan hon bli sur för att man inte vill umgås med henne istället. Hon förstår liksom inte att man vill vara själv för det mesta, helst när man varit van vid att ha den möjligheten innan. Får man sms, frågar hon vem det var ifrån. Ska man ut ska hon veta var, när, hur, med vem & när man kommer hem.
Det börjar bli ganska ohållbart nu. Fast har ju inte mkt till val. Bara att stå ut & se glad ut.
Mamma har kommit hem igen...
Bloggen sucks
Ja, jag hade författat ihop värsta inlägget precis, så strulade det & allt försvann. Det är sjukt störigt! Ibland har man tur att det sparas ändå, men inte denna gången så klart!
Nä, ska se om jag kommer ihåg vad jag skrev & kladda ner det lite snabbt igen...
Nä, ska se om jag kommer ihåg vad jag skrev & kladda ner det lite snabbt igen...
Det är lätt att fastna
Idag har jag känt mig sjukt konstig! Liksom en sorts konstig nervositet blandat med ångest & stress, vet inte hur jag ska förklara. Kanske är det för att jag blir helt ont-i-magen-nervös så fort jag bara tänker tanken "snart jobb igen". En sak kan jag säga: jag kommer absolut inte tillåta mig själv att fastna i ett produktionsjobb, aldrig, never ever!
Jag har full förståelse för de som väljer att jobba inom sådana yrken istället för att plugga vidare, alla pallar inte det (se på mig just nu t.ex.). Givetvis behövs det folk som vill arbeta med dessa saker också, annars hade samhället gått under. Jag kan däremot inte se mig själv på ett sådant jobb, får panik bara jag tänker på att jag ska vara där fram till nyår nu. Vågar nästan tro att jag får förlängt med ytterligare tre månader efter det. Kommer nog ta det då också, jobb behöver jag med tanke på att min utbildning inte kör igång förrän augusti nästa år.
Snackade med pappa igår. Jag vill ju inget hellre än att få en lägenhet så att jag kan flytta. Vi diskuterade detta igår, hur det skulle gå ihop när jag ska börja plugga osv. Då sa han att jag kanske bestämmer mig för att fortsätta på detta jobbet ännu längre, om jag får förlängt så mkt. Jag kände riktigt hur mitt blod frös till is i ådrorna när han sa så, hela min ryggrad stelnade! Usch!! Men jag förstår att det nog är lätt att fastna på samma ställe, man får lön & har sitt på det torra, vet vad man har liksom. Nej, nej, det får inte hända! Måste verkligen se till att jag söker & kommer in på den utbildningen jag vill gå, annars dör jag (alldeles säkert)!
Jag har full förståelse för de som väljer att jobba inom sådana yrken istället för att plugga vidare, alla pallar inte det (se på mig just nu t.ex.). Givetvis behövs det folk som vill arbeta med dessa saker också, annars hade samhället gått under. Jag kan däremot inte se mig själv på ett sådant jobb, får panik bara jag tänker på att jag ska vara där fram till nyår nu. Vågar nästan tro att jag får förlängt med ytterligare tre månader efter det. Kommer nog ta det då också, jobb behöver jag med tanke på att min utbildning inte kör igång förrän augusti nästa år.
Snackade med pappa igår. Jag vill ju inget hellre än att få en lägenhet så att jag kan flytta. Vi diskuterade detta igår, hur det skulle gå ihop när jag ska börja plugga osv. Då sa han att jag kanske bestämmer mig för att fortsätta på detta jobbet ännu längre, om jag får förlängt så mkt. Jag kände riktigt hur mitt blod frös till is i ådrorna när han sa så, hela min ryggrad stelnade! Usch!! Men jag förstår att det nog är lätt att fastna på samma ställe, man får lön & har sitt på det torra, vet vad man har liksom. Nej, nej, det får inte hända! Måste verkligen se till att jag söker & kommer in på den utbildningen jag vill gå, annars dör jag (alldeles säkert)!
Skitsnack & krängande
Ikväll har Jonas varit här hemma & hälsat på. Var ett tag sen vi träffades, så hade en del att snacka om. Alltid väldigt skönt att umgås med honom, kan vara helt sig själv. Hur ofta kan man egentligen sitta i pyjamasbyxor, urtvättad stooor t-shirt & småfettigt hår med en kille (som inte är ens pojkvän)?
Inte ofta! Jaja, som ni säkert förstår på min inte så fina klädsel så har vi bara slappat ikväll, snackat skit, ätit chips & kollat Youtube-klipp. Har precis skjutsat hem honom. Passade på att hämta upp min fulla, odrägliga bror inne i stan när jag ändå hade vägarna förbi.
Nu sitter jag & kränger 70% choklad (har blivit besatt av mörk choklad på sistone) & väljer mellan att gå & lägga mig eller kolla senaste avsnitten av Desperate Housewives &/eller Gossip Girl... Hmmm... Efter en hård arbetsvecka så borde jag unna mig en sen natt/tidig morgon med choklad, cola & seriemarathon!
Just nu min svaghet...
Inte ofta! Jaja, som ni säkert förstår på min inte så fina klädsel så har vi bara slappat ikväll, snackat skit, ätit chips & kollat Youtube-klipp. Har precis skjutsat hem honom. Passade på att hämta upp min fulla, odrägliga bror inne i stan när jag ändå hade vägarna förbi.
Nu sitter jag & kränger 70% choklad (har blivit besatt av mörk choklad på sistone) & väljer mellan att gå & lägga mig eller kolla senaste avsnitten av Desperate Housewives &/eller Gossip Girl... Hmmm... Efter en hård arbetsvecka så borde jag unna mig en sen natt/tidig morgon med choklad, cola & seriemarathon!
Just nu min svaghet...
New job
Kass uppdatering i veckan, I know... Har inte pallat sitta vid datorn nåt när jag varit hemma. Har jobbat heeela veckan. Märks att man bara gått hemma & inte gjort ett skit i en månad, är astrött nu & har varit det varje dag nu i veckan! Är väl så nu innan man kommer in i allt. Plus att det är extra tröttsamt att lära sig alla nya saker & ta in all info man får, usch!
Borde gå & lägga mig nu egentligen. Börjat få rejäl huvudvärk också, är övertrött! Tänkte först bara skriva lite om hur veckan varit. Första två dagarna var riktiga mardrömmar! Hela stället kändes som en enda stor labyrint, hittade inte nånstans! Nu har jag dock fått lite koll på stället, går iaf inte vilse.
Annars, hmm... Har lärt mig lite, fast mkt info på kort tid leder mest till en enda stor gegga i huvudet. Fast tror att det fastnat mer än vad det känns som just nu. Jag är också en sån som vill lära mig allt direkt. Vill bli världsmästare på allt efter första dagen, vilket är totalt omöjligt ju. Plus att jag alltid känner mig ivägen för alla andra på nya ställen, som att jag är en börda för alla de andra som jobbar där. Fast alla har ju varit nya i det nån gång, hoppas att alla kommer ihåg hur det kändes när de själva var i min sits.
Ska jobba kväll nästa vecka, tack & lov! Är fan ingen höjdare att behöva gå upp kl 5 på morgonen, ångest! Visst, tråkigt att jobba kväll också, man går bara & väntar in tiden hemma tills det är dags att köra till jobb, sen går hela dagen där, så kommer man hem vid 24-tiden. Men ja, jag föredrar nog ändå att ha det så. Jobbar man morgon & går upp kl 5 & är hemma vis 16.30 så pallar man ju ändå inte göra nåt på kvällen ändå.
Funderar också på att kanske börja jobba natt när jag lärt mig allt. Finns en som vill byta från natten nämligen, hmm! Värt att fundera på. Jag är nattmänniska annars så hade kanske passat mig bra. Fast kan också bli jobbigt att komma hem på morgonen & försöka sova då när vovvarna är pigga & bara kommer störa mig ändå... Aja, går nog att fixa på nåt sätt, återstår att se hur det blir!
Nu ska jag nog försöka komma i säng, även om det känns lite för "tidigt" att lägga sig vid denna tiden en fredag, men vad gör man inte?! :)
Brainstorm
Här sitter jag. Huvudet är fullt av tankar & funderingar. Dels är jag nervös för imorgon, rädd att jag inte kommer kunna sova så mkt i natt pga det. Hoppas att vovvarna är snälla mot mig när vi ska sova så dem inte ska leka en massa, jobbigt jobbigt!
Annars är det en massa annat att tänka på, bortsett från jobbet. Tänker väldigt mkt på mitt kommande projekt, om man kan kalla det så. Är väldigt beroende av andra människor för att få projektet att gå i lås. Har mailat två stycken av dem som måste godkänna min idé först av alla. Har nog kollat min mail 10 gånger sen jag skickade iväg mailen, inget svar. Är i & för sig söndag så lär väl inte få svar förrän tidigast imorgon. Har jag fått för mig någonting så ska det hända nu, helst igår, är fruktansvärt otålig! Jaja, hoppas att de är intresserade av att höra om min idé. Är de intresserade så är det bara till att gå vidare till nästa steg, vilket nog är det svåraste av allt... Jaja, mer om det när jag kommer så långt!
Nu ska jag ta det lite lugnt & sen försöka komma i säng i tid...
Annars är det en massa annat att tänka på, bortsett från jobbet. Tänker väldigt mkt på mitt kommande projekt, om man kan kalla det så. Är väldigt beroende av andra människor för att få projektet att gå i lås. Har mailat två stycken av dem som måste godkänna min idé först av alla. Har nog kollat min mail 10 gånger sen jag skickade iväg mailen, inget svar. Är i & för sig söndag så lär väl inte få svar förrän tidigast imorgon. Har jag fått för mig någonting så ska det hända nu, helst igår, är fruktansvärt otålig! Jaja, hoppas att de är intresserade av att höra om min idé. Är de intresserade så är det bara till att gå vidare till nästa steg, vilket nog är det svåraste av allt... Jaja, mer om det när jag kommer så långt!
Nu ska jag ta det lite lugnt & sen försöka komma i säng i tid...
Är jag den nya moder Theresa?
Ibland kan man minsann undra. Jag har en tant som jag brukar hälsa på då & då. Träffade henne via mitt gamla extrajobb. Hon har inga egna anhöriga, utan har några bekanta som brukar komma & hälsa på henne ibland. Jag & hon kom väldigt bra överens redan från första dagen vi träffades & sedan dess har vi hållit kontakten. Jag brukar försöka hälsa på henne minst en gång i månaden, ibland blir det fler gånger.
I alla fall så ringde tanten mig i fredags. Hon berättade att hon ska till doktorn imorgon (månd.) men att hon inte har nån som kan hjälpa henne att tvätta & rulla hennes hår tills dess. Personalen, som ska göra det, sa att de inte har tid att fixa det till måndagen.
Om man bara får tvätta håret en gång i veckan så förstår jag att man vill ha det gjort om man ska iväg till doktorn, säger sig själv. Hon bad då mig göra det åt henne. Givetvis gick jag med på det. Så idag var jag där & hjälpte henne med det. Man mår mkt bättre med sig själv efter att man gjort nåt för en annan, nåt som den personen inte hade klarat av själv.
Inte nog med detta! Jag har även en idé som jag just nu filar på för fullt, fast vill inte gå ut med den i bloggen riktigt än. Får jag igenom denna idén så tror jag nog att jag kommer bli helgonförklarad, eller nåt åt det hållet i alla fall...
Mitt andra jag?
Att bo hemma sucks!
Jag är 25 år & har flyttat hem till min mamma för ca två månader sen. Detta är givetvis sjukt tråkigt! Har man väl bott själv en gång så funkar det inte att flytta hem igen. Första tiden går det bra för då tassar man runt på tå & är alla till lags just för att man vill ha en bra stämning även om det är en jobbig situation.
Efter ett tag kommer små irritationsmoment smygandes. Det kan vara allt från att man upptäcker att mamma frågar var man ska så fort man öppnar ytterdörren eller vem det var man fick sms ifrån. Sådana privata saker som man alltid kunnat göra innan, men som inte längre är så privat.
Tidigare har man svarat på dessa frågor, för stämningen. Men när man bott hemma ett tag så upptäcker man att allt som förr kallades för privatliv helt upphört, det finns inte längre! Ska man ut, kommer 20 frågor om var & med vem osv. Får man sms vill mamma gärna veta vem det var ifrån. Var det från Alex (mitt ex)? Vad ville han i så fall? Pratar jag & Alex mkt nu förresten? Jag funderar väl ändå inte på att ta tillbaka honom igen, eller?
Mamma i all heder. Jag är givetvis tacksam för att jag fått flytta tillbaka hem när jag & Alex (som jag väljer att kalla mitt ex för) gjorde slut efter vårt låååånga förhållande. Samtidigt så kvävs jag långsamt. Jag & mamma kom inte så bra överens när jag var "liten", & det börjar märkas att det trenden håller i sig. Vi funkar bra ihop när vi inte bor ihop. Jag är rädd att smärtgränsen håller på att nås. Vad ska jag göra när det brister?
Tack & lov att hon är på Rhodos en vecka nu, space!
Efter ett tag kommer små irritationsmoment smygandes. Det kan vara allt från att man upptäcker att mamma frågar var man ska så fort man öppnar ytterdörren eller vem det var man fick sms ifrån. Sådana privata saker som man alltid kunnat göra innan, men som inte längre är så privat.
Tidigare har man svarat på dessa frågor, för stämningen. Men när man bott hemma ett tag så upptäcker man att allt som förr kallades för privatliv helt upphört, det finns inte längre! Ska man ut, kommer 20 frågor om var & med vem osv. Får man sms vill mamma gärna veta vem det var ifrån. Var det från Alex (mitt ex)? Vad ville han i så fall? Pratar jag & Alex mkt nu förresten? Jag funderar väl ändå inte på att ta tillbaka honom igen, eller?
Mamma i all heder. Jag är givetvis tacksam för att jag fått flytta tillbaka hem när jag & Alex (som jag väljer att kalla mitt ex för) gjorde slut efter vårt låååånga förhållande. Samtidigt så kvävs jag långsamt. Jag & mamma kom inte så bra överens när jag var "liten", & det börjar märkas att det trenden håller i sig. Vi funkar bra ihop när vi inte bor ihop. Jag är rädd att smärtgränsen håller på att nås. Vad ska jag göra när det brister?
Tack & lov att hon är på Rhodos en vecka nu, space!
Första dagen
Första dagen på mitt nya jobb imorgon som sagt. Jag har varit nervös inför den dagen enda sedan jag fick jobbet.
Samtidigt som jag tycker att det är skönt att komma till ett nytt ställe så tycker jag att det är hemskt! Massa nya saker som man ska lära sig. Man vill givetvis lära sig allt första dagen & sen kunna det resten av livet. Man får inte göra fel. Man måste vara übersocial & bli omtyckt av alla direkt. Man ska vara snabbt & noggrann, på samma gång.
Givetvis är detta omöjligt, det vet ju både jag & säkert de som jag ska jobba med också. Ändå kommer jag ha megaångest för detta. Jag kommer inte kunna sova en blund i natt, kommer ligga & vrida & vända på mig hela tiden. Kommer vara orolig för att försova mig också, om jag nu somnar...
Samtidigt som jag tycker att det är skönt att komma till ett nytt ställe så tycker jag att det är hemskt! Massa nya saker som man ska lära sig. Man vill givetvis lära sig allt första dagen & sen kunna det resten av livet. Man får inte göra fel. Man måste vara übersocial & bli omtyckt av alla direkt. Man ska vara snabbt & noggrann, på samma gång.
Givetvis är detta omöjligt, det vet ju både jag & säkert de som jag ska jobba med också. Ändå kommer jag ha megaångest för detta. Jag kommer inte kunna sova en blund i natt, kommer ligga & vrida & vända på mig hela tiden. Kommer vara orolig för att försova mig också, om jag nu somnar...
Helvetesdygn!
Gud vilket smärre helvete det senaste dygnet varit! Var fyllechaffis till min pappa som var på firmafest igår. Körde han först in till stan vid 15.30-tiden, hämtade upp några av hans kollegor på vägen in också.
Sen var jag hemma på kvällen. Körde & hämtade upp pappa & några andra som också ville ha skjuts hem vid 1-tiden i natt. Var hemma vid 2. Var tvungen att försöka sova lite (som givetvis var totalt omöjligt), för sen körde jag mamma & hennes kmpis till stan vid 4.30 imorse för dem skulle till flyget (mot Rhodos!).
Så... Jag var hemma vid 6-tiden imorse. Då var vovvarna pigga & glada, skulle ha mat, skulle ut & allt det där. Slutade med att jag kom i säng vid 7.30 imorse, sov halvdant till 10.30. Tre timmars sömn på typ ett dygn, tack för det!
Behöver jag säga att jag är astrött nu?
Fast vill inte lägga mig & sova nu, då kommer jag vara pigg ikväll & jag måste iaf försöka sova i natt, även om jag mest troligt inte kommer kunna det, första dagen på jobb imorgon... & jag är sååååååååååååååå nervös!!!
Sen var jag hemma på kvällen. Körde & hämtade upp pappa & några andra som också ville ha skjuts hem vid 1-tiden i natt. Var hemma vid 2. Var tvungen att försöka sova lite (som givetvis var totalt omöjligt), för sen körde jag mamma & hennes kmpis till stan vid 4.30 imorse för dem skulle till flyget (mot Rhodos!).
Så... Jag var hemma vid 6-tiden imorse. Då var vovvarna pigga & glada, skulle ha mat, skulle ut & allt det där. Slutade med att jag kom i säng vid 7.30 imorse, sov halvdant till 10.30. Tre timmars sömn på typ ett dygn, tack för det!
Behöver jag säga att jag är astrött nu?
Fast vill inte lägga mig & sova nu, då kommer jag vara pigg ikväll & jag måste iaf försöka sova i natt, även om jag mest troligt inte kommer kunna det, första dagen på jobb imorgon... & jag är sååååååååååååååå nervös!!!
Problemlösningar skapar bara fler problem
Nu när jag fått ett jobb så kommer ytterligare ett problem. Eftersom jag är & har varit så deppig under den sista tiden så har jag totalisolerat mig hemma. Knappt umgåtts eller träffat nåt folk alls. Inte för att jag har sådär överdrivet mkt folk att träffa, men de få kompisar jag har, har jag helt enkelt inte velat umgås med på sistone (förutom Jonas).
I alla fall, nu när jag fått jobb så gäller det ju att passa på. Det är nu jag har min chans till att träffa nytt folk & skapa nya "kontakter" (va fan var det där för uttryck?)... MEN... Hur bär man sig åt?
De är ju redan ett "gäng" på det skiftet jag ska arbeta. Hur tar jag mig in i det gänget? Hur blir jag en av dem? Vad ska jag prata om? Hur ska jag bete mig?
H J Ä L P ! ! !
Hur gör man?
I alla fall, nu när jag fått jobb så gäller det ju att passa på. Det är nu jag har min chans till att träffa nytt folk & skapa nya "kontakter" (va fan var det där för uttryck?)... MEN... Hur bär man sig åt?
De är ju redan ett "gäng" på det skiftet jag ska arbeta. Hur tar jag mig in i det gänget? Hur blir jag en av dem? Vad ska jag prata om? Hur ska jag bete mig?
H J Ä L P ! ! !
Hur gör man?
Vad har jag gjort?!
Just nu har jag drabbats av ytterligare en ångestattack. Denna gången handlar det åter igen om vad jag gjort med mitt liv. Gör jag verkligen rätt i att hoppa av min utbildning? Gör jag rätt i som jobbar ett tag? Vill jag verkligen gå den utbildningen jag siktat in mig på nu? Vad är det smartaste valet? Hur kommer jag på vad jag egentligen vill?
Som läget är nu har jag absolut ingen lust att plugga. Hade jag pluggat så hade det bara blivit skit av allt. Dels för att jag tappat all motivation & dels för att jag inte vill bli det jag pluggat till de sista fyra åren.
Så sitter jag & kollar på Facebook, läser om vad alla andra som man gått i skola med genom åren gör nu. Visst, många har inte nån utbildning, eller så pluggar de just nu. Sen finns det dem som har utbildning & ett spännande jobb, jag blir så avis! Tänk om jag bara hade jobbat ett eller två år efter studenten istället för att ha så bråttom in på en utbildning. Alla andra gjorde ju så, jobbade ett tag innan de visste vad dem ville syssla med.
Jag valde att börja plugga direkt just för att jag ville ha det där med utbildning avklarat nu, det skulle ligga bakom mig. Jag skulle vara en av dem från min gymnasieklass som skulle ha en bra utbildning först av alla. Istället sitter jag här nu, ångest, vet knappt vad som är ut & in! Visst, jag har varit med om mkt de sista 10 åren, mer än vad nån vet eller kan ana. Det har påverkat mig jättemkt, jag har aldrig tänkt på vad det är jag själv vill. Jag har liksom inte haft orken till att tänka på det.
Nu när mitt liv vänts upp & ner så tänker jag som aldrig förr. Det blir för mkt tänkande! Mitt huvud går på övervärvningsskyddet, det kommer bli överhettat & sen kommer hela jag sprängas. Så känns det nu!
Se det från den ljusa sidan, det kan alltid vara sämre, eller?
Som läget är nu har jag absolut ingen lust att plugga. Hade jag pluggat så hade det bara blivit skit av allt. Dels för att jag tappat all motivation & dels för att jag inte vill bli det jag pluggat till de sista fyra åren.
Så sitter jag & kollar på Facebook, läser om vad alla andra som man gått i skola med genom åren gör nu. Visst, många har inte nån utbildning, eller så pluggar de just nu. Sen finns det dem som har utbildning & ett spännande jobb, jag blir så avis! Tänk om jag bara hade jobbat ett eller två år efter studenten istället för att ha så bråttom in på en utbildning. Alla andra gjorde ju så, jobbade ett tag innan de visste vad dem ville syssla med.
Jag valde att börja plugga direkt just för att jag ville ha det där med utbildning avklarat nu, det skulle ligga bakom mig. Jag skulle vara en av dem från min gymnasieklass som skulle ha en bra utbildning först av alla. Istället sitter jag här nu, ångest, vet knappt vad som är ut & in! Visst, jag har varit med om mkt de sista 10 åren, mer än vad nån vet eller kan ana. Det har påverkat mig jättemkt, jag har aldrig tänkt på vad det är jag själv vill. Jag har liksom inte haft orken till att tänka på det.
Nu när mitt liv vänts upp & ner så tänker jag som aldrig förr. Det blir för mkt tänkande! Mitt huvud går på övervärvningsskyddet, det kommer bli överhettat & sen kommer hela jag sprängas. Så känns det nu!
Se det från den ljusa sidan, det kan alltid vara sämre, eller?
Working girl
Jag har fått en bra nyhet mitt i all kaos!
Var ju på intervju förra veckan. Blev kallad till ytterligare en igår. Idag ringde de, jag har fått jobbet! Samtidigt som det känns otroligt skönt så uppdagas nästa problem. De var noga med att poängtera att det bara är en anställning fram till nyår, tre månader. Visst, hoppas ändå på att jag kommer få förlängt, men tänk om jag inte får det!?
Jaja, nä! Idag ska jag bara vara glad, imorgon också! Får tänka på kommande jobbproblem senare, nästa vecka kanske?
Var ju på intervju förra veckan. Blev kallad till ytterligare en igår. Idag ringde de, jag har fått jobbet! Samtidigt som det känns otroligt skönt så uppdagas nästa problem. De var noga med att poängtera att det bara är en anställning fram till nyår, tre månader. Visst, hoppas ändå på att jag kommer få förlängt, men tänk om jag inte får det!?
Jaja, nä! Idag ska jag bara vara glad, imorgon också! Får tänka på kommande jobbproblem senare, nästa vecka kanske?
Blogginläggsregn
Jaa, känns som att jag har en del att skriva om ikväll, kanske kommer spotta ur mig inlägg som bara den?
"Får inte lyfta luren!"
Hej hej!
Jag har haft noll lust att blogga de sista dagarna, har verkligen mått kasst! Enda sen jag & min sambo bestämde oss för att göra slut så har jag verkligen försökt att hålla mig ifrån honom, eller vad man ska säga. Han har fortfarande saker hemma hos mig & liknande. Men jag har försökt att höra av mig så lite som möjligt till honom, typ låta bli att ringa & skicka sms.
Annars så kunde vi lätt prata runt fem gånger per dag. Jag trodde att det skulle vara superjobbigt att låta bli att ringa, är annars så lätt att bara lyfta luren & slå numret liksom. Jag har iaf lyckats utmärkt! Jag satte upp en gräns, jag fick bara lov att ringa två gånger om dagen. Detta gjorde jag kanske de två-tre första dagarna. Sen ville jag försöka tävla mot mig själv, se hur lång tid det kunde gå innan jag ringde, det blev längre & längre för varje dag. Det kunde gå dagar innan jag hörde av mig, han hörde av sig desto mer. Men så länge jag kan hålla mig ifrån att ringa eller skicka sms så är jag nöjd!
Sen hjälpte det helt klart en hel del att mitt ex är ett praktsvin, så klart!
Jag har haft noll lust att blogga de sista dagarna, har verkligen mått kasst! Enda sen jag & min sambo bestämde oss för att göra slut så har jag verkligen försökt att hålla mig ifrån honom, eller vad man ska säga. Han har fortfarande saker hemma hos mig & liknande. Men jag har försökt att höra av mig så lite som möjligt till honom, typ låta bli att ringa & skicka sms.
Annars så kunde vi lätt prata runt fem gånger per dag. Jag trodde att det skulle vara superjobbigt att låta bli att ringa, är annars så lätt att bara lyfta luren & slå numret liksom. Jag har iaf lyckats utmärkt! Jag satte upp en gräns, jag fick bara lov att ringa två gånger om dagen. Detta gjorde jag kanske de två-tre första dagarna. Sen ville jag försöka tävla mot mig själv, se hur lång tid det kunde gå innan jag ringde, det blev längre & längre för varje dag. Det kunde gå dagar innan jag hörde av mig, han hörde av sig desto mer. Men så länge jag kan hålla mig ifrån att ringa eller skicka sms så är jag nöjd!
Sen hjälpte det helt klart en hel del att mitt ex är ett praktsvin, så klart!
