Monstret kommer hem
Jag var ju tvungen att flytta hem till min mamma igen efter att jag & Alex gjorde slut. Har väl bott hemma i en två månaders tid nu. Det är givetvis en nödlösning tills jag själv kommit på fötter igen, måste spara lite pengar plus att lägenhetsköerna inte är särskilt nådiga i dagens läge. & så klart är jag tacksam för att möjligheten att flytta hem fanns, inte alla som kanske hade fått det.
Denna veckan så har mamma varit bortrest. Både jag & min bror (som också bor hemma) hade sett fram emot detta väldigt länge. I & med att jag började mitt nya jobb i veckan så har jag tyvärr inte kunnat njuta av att vara home alone, har haft mkt annat att tänka på plus att jag varit megatrött varje dag.
Idag kommer mamma hem igen. Det kommer ju vara kul att träffa henne igen, höra hur hon haft det & kolla foton & sådant. Men sen kommer väl tjatet komma igång igen. Det är faktiskt sjukt jobbigt att flytta hem igen när man väl bott själv. Första tiden funkar ju fint, då anstränger alla sig till det yttersta för att det ska funka. Efter ett par veckor så märker man att alla är lite smått irriterade & till slut så spricker det.
Min mamma är en lite speciell person. Jag tror inte att hon trivs att vara själv, hon vill nog att vi ska bo hemma så länge som möjligt. Sen att hon har världens svängigaste humör är inte så jättekul heller. Ena stunden är hon världens drömmorsa. Andra stunden är hon djävulen själv, gnäller över minsta bagatell, gör allt för att visa att det minsann är hon som bestämmer här hemma.
Man märker nu hur jobbigt det faktiskt är att bo hemma. Går man in på sitt rum (blä, flashback, 14 år gammal igen!) & stänger dörren för att man vill vara själv, då kan hon bli sur för att man inte vill umgås med henne istället. Hon förstår liksom inte att man vill vara själv för det mesta, helst när man varit van vid att ha den möjligheten innan. Får man sms, frågar hon vem det var ifrån. Ska man ut ska hon veta var, när, hur, med vem & när man kommer hem.
Det börjar bli ganska ohållbart nu. Fast har ju inte mkt till val. Bara att stå ut & se glad ut.
Mamma har kommit hem igen...
Denna veckan så har mamma varit bortrest. Både jag & min bror (som också bor hemma) hade sett fram emot detta väldigt länge. I & med att jag började mitt nya jobb i veckan så har jag tyvärr inte kunnat njuta av att vara home alone, har haft mkt annat att tänka på plus att jag varit megatrött varje dag.
Idag kommer mamma hem igen. Det kommer ju vara kul att träffa henne igen, höra hur hon haft det & kolla foton & sådant. Men sen kommer väl tjatet komma igång igen. Det är faktiskt sjukt jobbigt att flytta hem igen när man väl bott själv. Första tiden funkar ju fint, då anstränger alla sig till det yttersta för att det ska funka. Efter ett par veckor så märker man att alla är lite smått irriterade & till slut så spricker det.
Min mamma är en lite speciell person. Jag tror inte att hon trivs att vara själv, hon vill nog att vi ska bo hemma så länge som möjligt. Sen att hon har världens svängigaste humör är inte så jättekul heller. Ena stunden är hon världens drömmorsa. Andra stunden är hon djävulen själv, gnäller över minsta bagatell, gör allt för att visa att det minsann är hon som bestämmer här hemma.
Man märker nu hur jobbigt det faktiskt är att bo hemma. Går man in på sitt rum (blä, flashback, 14 år gammal igen!) & stänger dörren för att man vill vara själv, då kan hon bli sur för att man inte vill umgås med henne istället. Hon förstår liksom inte att man vill vara själv för det mesta, helst när man varit van vid att ha den möjligheten innan. Får man sms, frågar hon vem det var ifrån. Ska man ut ska hon veta var, när, hur, med vem & när man kommer hem.
Det börjar bli ganska ohållbart nu. Fast har ju inte mkt till val. Bara att stå ut & se glad ut.
Mamma har kommit hem igen...
Kommentarer
Trackback
