Vänner som alltid har varandra - varning för långt (men innehållsrikt) inlägg
Mycket av det jag skrivit i detta inlägg kanske är upprepningar för vissa, men stå ut, läs vidare & ge mig gärna lite feed-back på vad ni tycker & tänker om detta. 
Jag har precis blivit singel. Jag & mitt ex var ihop i 10 år. Vi träffades när jag gick på högstadiet sen har vi hängt ihop under hela min gymnasietid & ända fram till nu när jag är 25 år. Ganska lång tid med andra ord.
Mycket händer under så många år, så klart! I & med att jag flyttade hem till honom (ny stad ca 10 mil ifrån min hemstad) så förlorade jag kontakten med många av mina vänner. Är man ung så betyder kärleken väldigt mycket, man vill alltid vara nära den man tycker om. De enda jag hade kvar kontakten med var två av mina närmsta vänner som jag haft sedan dagis. Tyvärr hördes vi bara av lite då & då, mest på telefon.
Nu sitter man då här, singel & ensam. Jag vet att jag får skylla mig själv osv, att man alltid ska vårda vänskapen för den är så viktig, men nu sitter jag där jag sitter. Jag har en riktigt nära vän som jag kan berätta allt för, en kille som heter Jonas. Han betyder väldigt mycket för mig, finns alltid där & lyssnar på all min skit, på alla mina bekymmer. Jonas i all heder, men ibland saknar jag tjejkompisar.
Tänk "Sex and the city" - ett tjejgäng som alltid har varandra, alla känner alla. Jag vill också ha det så! Jag har i & för sig kvar mina två gamla vänner från dagis, men dem har ju själva sambos & jag kan erkänna att vi också glidit ifrån varandra något, plus att den ena flyttat så hon bor också några mil bort.
Så... Mitt problem nu är hur man skaffar nya vänner? Finns det fler som känner som jag? Hur skaffar man ett gäng tjejpolare som man kan umgås med alla samtidigt & inte bara fika med den ena ena dagen & festa med den andra andra dagen?
Förstår ni vad jag menar?
Nu när jag hör ordet "helg" så tänker jag på ensamhet. När jag hör "helg" vill jag tänka på kompisar, förfester (& fester), fika, skvaller, shopping, massa roliga sms & tel.samtal från massa olika tjejkompisar, alltid ha nån som bryr sig om en...
Vad känner ni andra? Har ni några tips??
I want this...
Sv. Ja det tycker jag verkligen att du ska prova.
Det gör jue även håret mjukt och lent inte bara väldoftande=)
jag saknar också sånna tjejkompisar, men jag trivs mest med killar. kanske du med?
Tror att det är en del tjejer (kanske killar också) som känner precis som du. Men man ska ju inte erkänna att man inte har så många vänner, det är bara pinsamt liksom. Tycker att det är strongt av dig att gå ut med det i bloggen o skriva om det, även om du gör det anonymt. Jag hade oxå tyckt att det hade vart kul att ha ett tjejgäng man kunde hitta på saker ihop med.
Men lille vännen! Jag förstår exakt vad du menar..saknar också det där..hade "satc" gänget förut. men nu sen flera år tillbaka är jag ensam! vilken stad bor du i? skall vi bilda en satc grupp eller vadå?! :) ser att det är fler som är i vår sits..det vore inte fel :) hahaha
Känner så väl igen mej i din situation. Träffade en kille när jag var 17 år jag flyttade till honom 12 mil bort och vi var tillsammans tills det att jag var 27, vi fick även två barn. När han lämnade mej rasade hela min värld. Kändes som om någon hade slängt in mej i ett mörkt rum och dragit undan mattan så att jag inte viste vad som var upp eller ner. Tog barnen och flyttade hem till stan igen men hade inga vänner kvar. Spenderade helgerna ensam med en bok eller tv. Tillslut var det en tjej i mitt hus som frågade om jag inte ville komma upp på fest hos henne och jag gick efter mycket vånda upp och det har jag aldrig ångrat. Där och då fick jag mina sex and the city-vänner och har dom kvar än idag tio år senare.
Du ska se att det kommer till dej också.
Kram Locklig
Tack för din kommentar, nu är jag äntligen klar med fixandet men det hade ju varit bra med två händer till :P
Det är svårt att få nya vänner när man blir äldre, vi kan vara vänner (:
Ju äldre man blir desto svårare är det att hitta riktigt nära vänner, träffade min gubbe när jag 15 år, och nu efter 31 år tillsammans har jag fler manliga vänner än kvinnliga. När man befinner sig i en livskris blir det väldigt påtagligt, för det är skillnad att prata med en kille kontra tjej.
Hoppas jobbfrågan löser sig för dig, och du där kan hitta riktigt bra vänner.
ha en trevlig helg
